Regn före solsken

2015 var ett jobbigare år, för många andra också, det kändes lite så att vart man än vände sig var det någon som mådde sk*t som bara den och det fanns bara problem runt om en. Jag själv har aldrig mått så dåligt som under 2015, sen sommaren var värst, det var så dåligt att både maten och sömnen lämnade bort, och ibland sov jag alldeles för mycket, jag hade helt enkelt noll motivation eller ork, jag var ångestfylld och arg, det kändes som om jag inte hade det där lilla i livet och att jag konstant var ensam om allt, fastän min stöttande sambo alltid var där. Jag tänkte varje dag "kommer jag nånsin att känna lycka igen?"

I slutet av november, började jag märka att något är på gång. Jag har aldrig varit den där kvinnan som har exakt koll på när mensen skall börja, men jag märkte att "nu börjar de nog vara en stund sen sist" och jag fick direkt den där känslan "jag vet att jag är gravid"  så jag berättade åt Victor om att mensen är en aning sen och sa åt honom att "jag tror ja e gravid" och han svarade utan tvekan "nå de tror jag å, å isåfall behåller vi." så någon dag efter det här så körde jag iväg till apoteket efter ett grav.test, kom hem och skakade av nervositet, gick på wc och tog testet, jag minns att jag orkade vänta typ 10 sekunder förän jag kikade på testet, och där var dom, 2 streck. Jag blev knäsvag, pulsen steg och jag började genast fälla några tårar, men det var lycko tårar. Jag kände lycka igen, jag var så glad och rädd + alla andra 1000 känslor som springer igenom kroppen, men det största jag kände var lycka. Det var som att alla problem i världen försvann, en stor sten från hjärtat föll bort, och jag kände mig som lyckligaste kvinnan på jorden. När jag visade svaret åt Victor höll han bara om mig, ja det är svårt att förklara hur allt det där kändes. Min familj och V's familj blev jätte glada, vilket också förstås var skönt, och dom har alla varit så bra stöd hittills och "planerar" och pratar om allt bebi relaterat haha, så jag tror inte det kunde bli bättre än så :) 

Så 2015 hade ju inte bara dåliga saker med sig, först och främst, jag blev ju tillsammans med mannen i mitt liv, min syster Janica fick sin underbara Melvin, som jag blev både moster och fadder till, härligaste ungen på jorden. Och jag och Victor fick besked om att vi skall bli föräldrar. Så 2015 kanske var ett jobbigt år fylld med ångest och oro, men 2015 gav mig också det bästa jag har. 

Nu är det 2016, jag har det bättre än någonsin förr, jag har ett jobb var jag trivs, jag känner lycka varje dag, jag har motivation som aldrig förr, jag har världens finaste familj och sambo, och jag håller på å längta ihjäl mig efter bebisen, så 2016 ska bli mitt, eller vårt år, jag kan själv inte föreställa mig vad allt som väntar oss. Efter regn kommer solsken.